Patricia var inte helt nöjd med att maken redan börjat tänka på årets semester.
Inte efter förra årets fiasko sa hon, och året före det, och året dessförinnan. Han försöker liksom göra bot tror jag, får han till en perfekt familjesemester så kommer de andra liksom magiskt att glömmas bort.
Vad hände då undrade jag. Det är väl som alla svenska semestrar egentligen sa Patricia, folk har galet uppskruvade förväntningar, ska bräcka alla kollegorna med sin bränna från en plats så långt iväg det bara går att komma.
Men sen när man lagt en halv årslön så antingen regnar det eller så sitter man med explosiv diarré och projektil vomerar medans barnen tokgnäller att de saknar kompisarna hemma och tv programmen.
Perfektion tycker maken tydligen.
