Det heter att saker varar i sju år, sen tar de slut. Cellerna i den mänskliga kroppen ska vara helt utbytta allihopa vart sjunde år, så tekniskt sett är man en helt ny person vart sjunde år.
Man suddas ut under en tid men återföds samtidigt.
Men folk håller kvar i saker, oftast till och med mot sitt eget bättre vetande, ändå.
Oftast gäller det jobb, partner, familj. Folk hänger kvar i situationer de hatar, i liv som tillintetgör vem de egentligen är, de kväver sina egna drömmar.
Man undrar för vad? Konventionens skull? Lathet, feghet, bekvämlighet? Eländet man känner till är bättre än ett nytt elände tänker de.
