Jag tror att alla arbetsplatser har den där kollegan som alltid säger vad de tycker, mestadels utan att tänka efter innan de öppnar munnen, eller så struntar de blankt i om nån blir förolämpad. Det är ju omöjligt numera att inte förolämpa någon, folk har så tunn hud att de är transparenta.
Vi har en sån arbetskamrat, och folk både älskar och hatar en sån, man älskar att sanningarna kommer fram, de där sanningarna man inte vågar framföra och stå för själv, feg som man är.
Men sen är folk också rädda för en sanningssägare, för tänk om man själv hamnar i dennes fokus, tänk om personen börjar spilla obehagliga sanningar om en själv.
Inte fullt så kul då.
