Pappa tyckte farmor behövde komma ut på storstadsresa så lotten föll på mig att åka med henne. Vi kom fram till att Italien var lagom lång borta.
Farmor är en rar tant, men inte den muntraste typen. Inte så att hon går och surar, men hon sparar på skratten och leendena.
Jaha, så vi kom fram på eftermiddagen, man hade redan fått middag på planet så vi tänkta ett fika var lagom. Italienskt kaffe och nån klassisk sötsak till, perfekt.
Men när vi gick där längs gatan och letade efter rätt ställe så började farmor fnittra. Jag har aldrig hört henne göra det förr, aldrig.
Hon drog mig i blusärmen och sa HÄR! Det var ett ställe som serverade våfflor formade som snoppar, toppen doppad i vit glasyr.
Jag kunde ju inte neka henne, är man på semester så är man.
