Viss rakar andra rakar inte.
Vissa tycker det är helt förfärligt med hår, andra tycker det är minst lika förfärligt med hårlöst.
Och båda sidorna har vinnande och övertygande anledningar att ge för att det ska vara si eller så, vissa anledningar är rent vetenskapliga, andra är, vad ska vi säga, mer fantasirika.
Men häromdagen så hörde jag ändå skälet som vinner över alla andra skäl, inget snack om saken. Det var en tjej som var på den håriga sidan, en rakmotståndare.
Rakarna malde på om hur det blir renare och fräschare, lenare och mer inbjudande.
Gud talade till Moses genom en buske, vem är jag att då raka av den, sa hon
Det finns inga motargument där.
