Ibland när jag tjuvlyssnar på främlingars konversationer så skrattar jag så högt att jag blir påkommen.
Häromdagen var en sån gång.
Två män i medelåldern satt och pratade på en lunchrestaurang.
Ja jag älskar ju min fru Eva, inga tvivel där, men det där hon gjorde på en av våra första dejter glömmer jag aldrig, svårt att förlåta.
Jag är ju jätte blyg som du vet, i yngre ålder var det ännu värre. Det var första gången jag skulle möta hennes familj, kusiner och tanter och farbröder, femton personer tror jag det var.
Middagen gick bra, men när efterrätten kom in, ställer Eva sig upp och säger att nu vill min nye pojkvän sjunga en sång för er alla som tack för den fina middagen.
Alla tystnade och stirrade på mig.
Jag vaknar fortfarande kallsvettig ibland på natten efter att ha drömt om det.
