Gittan kom med en intressant teori häromdagen, egentligen inte bara en teori, utan en självupplevd erfarenhet.
Hon hade varit tillsammans med en man som var konstnär, men som av olika anledningar inte jobbade som det, livet hade kommit ivägen.
Och Gittan sa att det finns inga som är så jobbiga som personer med en kreativ sida, som inte får utlopp för den.
De gör inte bara en höna av en fjäder, de gör en hel struts, hänger upp sig på onödiga detaljer, kärar ner sig barnsligt passionerat i saker och personer som inte är värda det.
De har en energi som pulserar runt i kroppen, och när den inte används på rätt sätt, så blir allt annat helt överdrivet.
