Ibland får man intressanta inblickar i inte bara folks privatliv, men också i de mörkaste mest hemliga skrymslena i deras själ.
Min kompis jobbar på museum och häromdagen hade de fått boxar med nya föremål att ställa ut på en av avdelningarna för urinvånare.
Det hade varit redskap och beklädnad av olika sorter. Och det var ett par skor som väckte chefens intresse.
Han hade ömt lyft upp dem innan de skulle in i montern, sakta smekt insidan med ett darrande finger, tagit upp dem nära sitt ansikte, andats djupt och yttrat att man nästan kunde känna doften av svetta, infödda fötter.
Hoppsan.
